Omkring tiggar'n från Luossa

Original Swedish | English translation by © Ola Wikander

Recording by Hootenanny Singers (music: Gunde Johansson; lyrics Dan Andersson) (1971)
More information about the song
.

Original Swedish

Go to English translation | original online posting

  1. Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
    och vid lägerelden hörde de hans sång.
    Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
    och om sin längtan sjöng han hela natten lång:
  2. "Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
    det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
    Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
    Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!
  3. Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
    om de vildaste havens vila har jag drömt.
    Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
    där det käraste vi kände skall bli glömt.
  4. Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
    ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
    Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
    och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.
  5. Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
    redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
    hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,
    och jag fördes bort av anden att få ro.
  6. Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran,
    och min rätta väg är hög och underbar.
    Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
    'Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!'
  7. Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
    där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
    Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,
    mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.
  8. Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,
    må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
    Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
    led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.
  9. Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
    där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
    Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
    under valv där evigt unga barn av saligheten bo.

Go top English translation by © Ola Wikander

Go to original Swedish

  1. Round the beggar from Luossa people gathered in a ring,
    by the campfire they sat and heard his song.
    And of wayfarers and mendicants and every wondrous thing
    and of his longing he sang to them all night long.
  2. “There is something beyond mountains, beyond flowers, beyond singing,
    there is something there behind the star, behind my burning heart.
    Hearken, something goes there whispering, goes there calling me and praying
    ‘come to us, for of this earthly kingdom you are not a part.’
  3. I have listened to the tranquil waves that roll against the beach,
    to dream of wild seas’ rest has been my lot.
    And in spirit I have hastened towards the formless lands
    where the dearest thing we knew shall be forgot.
  4. To a wild, eternal longing we were born by pallid mothers,
    from the labour pains of troubles rose our first and anguished cry.
    We were thrown on plains and mountains then, to play with all our brothers,
    and we played there elk and lion, beggar, god and butterfly.
  5. I sat silent by her side, she whose heart was like to mine,
    with hands so soft she tended to our nest.
    But I heard my heart then calling: ‘what thou ownest is not thine’
    and the spirit came and bore me off to rest.
  6. What I love is far away beyond, concealed in distant darkness,
    and high and wonderful is my true way.
    And amid this clamour I am called to pray before the Heavens:
    What no-one has I want to own, take all the earth away!
  7. Follow, brother, beyond mountains, to the cool and peaceful rivers,
    where in beds of mountain garlands all sea slowly goes to sleep.
    Somewhere there beyond the heavens is my home, I have my mother,
    in the golden-sprinkled mists, dressed in rosy mantle deep.
  8. May the black and salty waters cool the cheeks that burn with fever,
    let’s be miles away from life before the morning breaks above!
    Not of this world was I, brother; hardships without end I suffered
    for the sake of worries, faithlessness and of my burning love.
  9. By a shore all dressed in seashells stands a gate of roses heavy,
    therein sleep the mouldered shipwrecks, and the tired men find rest.
    Songs unheard and high there sing like violins in distant echoes
    under arches where eternal children live forever blessed.

Go top